Mängden och typen av svavelaccelerator som används i gummivulkaniseringsprocessen spelar en avgörande roll för att bestämma värmebeständigheten och åldringsegenskaperna hos den slutliga gummiprodukten. Dessa acceleratorer är viktiga för att påskynda de kemiska reaktionerna som tvärbinder gummimolekyler under vulkanisering, en process som ger gummit förbättrad elasticitet, styrka och hållbarhet. De specifika val som görs avseende typ och kvantitet av svavelacceleratorer kan dock ha betydande effekter på hur gummit beter sig under höga temperaturer och under längre användningsperioder.
Den typ av svavelaccelerator som används kan påverka balansen mellan härdningshastighet och gummits slutegenskaper, särskilt dess värmebeständighet. Primär svavelacceleratorer t.ex. är kända för att ge snabbare härdningstider men kan leda till en gummiblandning som uppvisar lägre värmebeständighet. Detta beror på att snabbare härdning kan resultera i mindre tvärbindningsdensitet, vilket leder till ett sprödare material som bryts ned snabbare under värme. Sekundära acceleratorer, å andra sidan, är i allmänhet långsammare i sin verkan men främjar en mer kontrollerad tvärbindningsprocess, vilket ofta resulterar i bättre värmebeständighet och förbättrad prestanda under höga temperaturer.
Mängden svavelaccelerator spelar också en avgörande roll för gummits slutliga värmebeständighet. För mycket accelerator kan leda till en alltför snabb vulkanisering, vilket kan resultera i en gummiprodukt som är alltför styv och benägen att spricka under termisk stress. Otillräckliga mängder acceleratorer, omvänt, kan leda till ofullständig vulkanisering, vilket gör att gummit förblir för mjukt och benäget att deformeras under värme. Rätt balans av accelerator säkerställer att gummit uppnår en optimal nivå av tvärbindning, vilket direkt bidrar till dess förmåga att motstå värme och behålla sina mekaniska egenskaper över tid.
Förutom värmebeständighet påverkar svavelacceleratorer också avsevärt gummiets åldringsegenskaper. Åldringsprocessen av gummi involverar en gradvis nedbrytning av materialets fysiska egenskaper på grund av exponering för miljöfaktorer som syre, ozon, UV-ljus och värme. Gummiprodukter som utsätts för dessa faktorer med tiden kan bli spröda, förlora sin elasticitet och försämras i styrka. Typen och mängden av svavelaccelerator kan påverka hur väl gummit motstår dessa åldringseffekter.
Till exempel resulterar svavelacceleratorer som främjar högre tvärbindningsdensitet typiskt i en gummiblandning som har bättre motståndskraft mot oxidativ åldring. Detta innebär att gummit kan behålla sin elasticitet och styrka längre, även när det utsätts för tuffa miljöförhållanden. Acceleratorer som leder till en lägre tvärbindningsdensitet kan dock göra gummit mer mottagligt för åldringseffekter som sprickbildning och härdning över tiden. Användningen av specifika acceleratorer utformade för att förbättra oxidativ stabilitet kan ytterligare förbättra gummits förmåga att motstå nedbrytning.
Åldringsegenskaperna hos gummi kan också förbättras genom att kombinera olika typer av svavelacceleratorer med andra tillsatser, såsom anti-ozonanter, antioxidanter och UV-stabilisatorer. Dessa tillsatser arbetar synergistiskt med acceleratorerna för att ge ett omfattande skydd mot värme och miljöpåfrestningar, vilket resulterar i gummi som behåller sina egenskaper mycket längre. Detta är särskilt viktigt i fordons-, industri- och rymdtillämpningar, där gummikomponenter förväntas fungera tillförlitligt under långa perioder, även under extrema förhållanden.
